Ledarskap i klassrummet ur ett psykologiskt perspektiv

En intervju med Charlotta Björklind

av Anna-Klara Eklundh Berg

Charlotta Björklind arbetar som privatpraktiserande psykolog och lärare i psykologi vid Stockholms universitet. Hon har även arbetat med att handleda olika yrkesgrupper, bland annat lärare, för professionell utveckling. Intervjun ingår i studien ”Ledarskap i en digitaliserad skola” (läs mer om projektet här).

foto-charlotta-bjo%cc%88rklind  Charlotta Björklind

Vad utmärker ledarskap i undervisning?

Lärarens uppgift tänker jag mig som dubbel: dels ska läraren upprätta och vidmakthålla en setting, en situation, som är optimal för att lärande ska kunna ske. Dels ska läraren sedan fylla denna setting med relevant stoff för lärande. Här spelar det naturligtvis roll på vilken nivå man undervisar (allt från förskola till universitet), när det gäller VILKEN setting som gynnar lärande (och vilket stoff/formen på stoff etc). Men själva principen är alltid giltig tänker jag. Form kommer först och går före innehåll. Utan en god och genomtänkt form/setting kan innehållet aldrig komma till sin rätt.

Så, ledarskapet uttrycks i första hand genom att man förmår upprätta och förvalta denna setting. Det handlar först om ramarna: tidsgränserna (som ska hållas utan åthävor), rummet (som läraren har ansvar för att se till att det på alla sätt fungerar för undervisningen), och mötet med elever/studenter. Mötet innehåller många aspekter: att fånga in elevernas fokus, att möta individer med respekt och intresse och att ’tämja’ grupprocesserna. Detta senare kan ju vara ett enormt jobb – och även om man lyckas tämja det inledningsvis, så måste man hålla uppsikt på det underhand och gripa in om grupprocesserna verkar utgöra ett problem.

Överhuvudtaget går formen alltid före innehållet– det vill säga sker någon form av rambrott eller problem i dessa settingfaktorer så måste man lämna innehållet för att hantera och reparera (allt från tiden/rummet/mötet/gruppklimatet). Detta kan förstås låta övermäktigt i t ex en stökig högstadieklass – men som psykolog tänker jag då att om settingen ständigt havererar, så måste man ta ett steg tillbaka och titta på om förutsättningarna är felinställda för den aktuella gruppen. Kanske är kravnivån för hög för gruppen så som den fungerar? Då behöver man ändra någon av settingens parametrar (kortare pass, mindre grupper i olika delar av rummet, mer ledning/mindre ledning etc).

Men detta är ju bara basen, själva undervisandet är ju sedan att presentera väl utvalt stoff på väl utvalda vis och introducera väl utvalda lärandeaktiviteter… men det är ju lärarens profession och bör vara mindre problematiskt.

Med andra ord ledarskapet grundas, tänker jag, i att man på ett mer självklart sätt kan hantera settingfrågorna. Självklart i bemärkelsen med auktoritet, lyhördhet och flexibilitet. Det är centralt att våga och kunna bära maktpositionen, den asymmetriska relation som lärare/elev alltid är – att varken ta i för mycket eller exploatera sin makt genom att vara auktoritär, men heller absolut inte skygga för, få skuld- eller skamkänslor för positionen och försöka förneka eller släta över den. Det låter lätt, men är svårt!

Vilka aspekter kännetecknar gott ledarskap i klassrummet, det vill säga ledarskap som främjar lärande?

Jag har delvis svarat på detta ovan , men ur elevens perspektiv, kan jag tillägga, så tror jag att det goda ledarskapet – när det utövas – inte märks så mycket. Dvs det blir som en del av rummets väggar, tidens gränser etc. Det finns där, det bär och håller och det är lyhört och jag känner mig sedd och respekterad som en i gruppen, men kan tryggt underkasta mig strukturerna och vila mot upplägget.

Vilka möjligheter/risker kan du utifrån ett ledarskapsperspektiv se med ökad digitalisering av skolan?

En ökad digitalisering KAN vara ’bara ett verktyg’ och måste inte ändra på de grundläggande strukturerna, tror jag – men jag tänker spontant att lärande i grunden endast kan ske i en relation. Så är människan funtad! Det betyder ju inte att vi, som ungdomar eller vuxna, ständigt måste ha den relationen fysiskt närvarande för att kunna lära oss (då har vi internaliserat den) – men det måste däremot mindre barn! Blir det alltför opersonligt eller kommer den digitala plattformen in som ett tekniskt Tredje mellan parterna, kan det dock bli svårigheter. Framför allt för de elever/individer som av olika skäl fortfarande behöver en pågående IRL-relation hela tiden för att lära sig (härbärgera, hålla igång intresset, strukturera). Dvs för starka elever, med hög grad psykisk mognad, kan det bli en tillgång med ökad frihet (så länge ledarskapet och relationen finns kvar och tillgänglig!) – men svagare elever härvidlag kommer att ramla ur settingen.

__________

Intervjun med Charlotta ger oss underlag inför vidare studier, djupintervjuer och klassrumsbesök. Frågor vi kan ställa oss är: Hur påverkas setting och relationer i en digitaliserad miljö? Hur undviker man att det digitala blir ett hinder? Kan digitala verktyg fungera som stöd för att bibehålla (och stärka?) setting och relationer, i så fall hur?

Tack Charlotta!

Bildkälla: Stockholms universitet
Annonser

4 thoughts on “Ledarskap i klassrummet ur ett psykologiskt perspektiv

  1. Ping: Projekt Ledarskap i en digitaliserad skola: Halvtidsrapport – Hannas skolblogg

  2. Ping: Föredrag med Stefan Hertz: Konstruktivt ledarskap i klassrummet – Hannas skolblogg

  3. Ping: Ledarskapsprojektet är avslutat – det här kommer vi att skriva om – Hannas skolblogg

  4. Ping: Rapport: Ledarskap i en digitaliserad skola – Hannas skolblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s